"Är du inte säker, gumman" frågar du, och tillägger, "för jag är säker".

Som jag ser det så kan jag inte svara på den frågan helt ännu. Jag är fortfarande på väg "bort" från ett tillstånd. Har inte kommit till status quo i mig själv ännu. Skynda långsamt är känslan. Det pyr fortfarande i den falnande glöden och innan någonting nytt kan växa på allvar måste marken få vila, få finna kraften att växa igen. Inom mig finns viljan, den bultar så starkt och vill så gärna få växa. Men inte än, det går inte än.

"Jag älskar dig." Jo, men det är svårt att förklara, för det gör jag verkligen. Jag älskar hur du får mig att känna och må. Jag älskar tanken på att spendera en framtid med dig. Men snälla, skynda långsamt. Allt har sin tid. Vi har vår framför oss, den har bara börjat.